I morse, söndag morgon, släppte äntligen värken i axeln. Idag kändes det bra att träna, axeln fungerade. Jag har proppat i mig Voltaren hela veckan för att få bort inflammationen eller vad det nu var som gjorde ont i axeln och det verkar som det fungerar ihop med att minskad belastning. Den här veckans träning:
- Måndag – jogging
- Tisdag – PT-träning försiktigt med lugna rörelseövningar
- Onsdag – lång joggingrunda
- Torsdag – simning med golfgänget och frukost
- Fredag – PT-träning intervallträning på löpbandet
- Lördag – Lång promenad och vilodag
- Söndag – Rehabträning på gymmet, börjar med gummbandet och sedan vanliga övningarna efter kondition
Så händer det igen – den här gången långfingret
I fredags började jag känna mig bättre och då smäller det till i långfingret när jag ska dra av träningstightsen. Jag ser direkt att senan gick av. Fingertoppen bara hänger rakt ner, så tröttsamt och självklart på höger hand. Det känns ju som att det hänger ihop från nacke, axelskada med senan supraspinatus vidare ner till fingrarna och jag kanske hade lite extra dålig känsel med all Voltaren i kroppen. Jag orkar inte hålla på att ringa runt utan går förbi närakuten, blir röntgad och får en skena som ska sitta på i sex veckor, precis som axellåset. Det kallas för droppfinger, baseballfinger eller mallet finger och ja, man kan få det av bollsporter eller när man tar av sig träningskläderna. Så nu är det bara att tänka ”fast forward” i sex veckor igen. Det gör i alla fall inte ont.
